Lysningen har i vår tid helt tappat sin betydelse, men ända fram till 1973 var det enligt lag tvunget att lysa tre söndagar i rad i kyrkan. Det blivande brudparet skulle då finnas på plats. Meningen med lysningen var att församlingen skulle kunna protestera mot den aktuella vigseln. Man kunde dock inte komma med vilka invändningar som helst, utan det skulle handla om släktskap eller sjukdom som förbjöd äktenskap. Vill man ha lysning idag, kontaktar man bara prästen i brudens församling.




Att gå på lysningsmottagning innebär att de förlovade bjuder in till mottagning en eller några veckor före vigseln, oftast en söndag. Man bjuder på förfriskningar och tilltugg och gästerna lämnar sina bröllopspresenter. Förr var just lysningsmottagningen ett tillfälle där gratulanterna lämnade sina lysningsgåvor. Idag lämnar man ofta presenterna vid själva bröllopet, då lysningsmottagningar nu är mer sällsynta. Eftersom det kan vara ganska svårt att hinna med alla presenter under bröllopsdagen, borde vi kanske ta upp denna tradition igen. Det är ju också ett sätt att få umgås med gästerna, för det har det blivande brudparet inte samma chans till på själva bröllopsdagen.

Källa: vettoettikett.just.nu